Bränder idag

Två tråkiga händelser med en person som omkom i den ena. En villabrand i Teglaröd utanför Kågeröd.
Branden var mycket kraftig och villan helt övertänd när jag kom till platsen. Ofta när jag kommer till platser där människor har förolyckats, kan man känna en förstämning bland räddningspersonalen. Man på något sätt vet att någon har omkommit. Det ligger i luften sas. Självklart är det helt förståeligt. Själv brukar jag ofta känna mig konstig inombords vid liknande händelser, och försöker förstå vad som hänt på plats.



Ofta blir kameralinsen ett filter, som sållar intrycken. Men jag har alltid på något sätt blivit påverkad av händelserna. I bland har jag själv känt att man behövt debriefving. Då har Helene varit den som fått ta snacket. Oftast i mobilen på väg hem från händelsen. Vi har ju inte de stora resurser som man har på en stor tidningsredaktion, eller räddningstjänst. Men vi känner att det funkar bra, och vi känner varandra utan och innan.
Varför inte bara låta det vara? Jag tror för egen del att det är oerhört viktigt att man släpper på locket, så man inte samlar en massa obearbetade intryck och känslor. Oftast hamnar tankarna hos anhöriga, särskilt om barn är inblandade. Kanske var personen en kär och omtyckt granne. Viktigt är att visa respekt för drabbade på plats. Ofta försöker jag med en blick fånga deras situation, och visa att jag förstår.
Det känns på något vis som man är delaktig i deras förtvivlan, och jag vill försöka visa dem det.
Det är inte alltid det fungerar, men jag tycker ändå att jag vill ha det som utgångspunkt, när man möter drabbade. Detta är mitt val som arbetsmetod för att kanske göra det lite lättare, men även kunna stå upp för mig själv i mitt arbete, vid dessa svåra stunder.

Ofta kan jag se fotografer fara fram som tokstollar, helt utan tanke och respekt vid en olycksplats. Oftast är det den nya tidens fotografer, som kommit med mobilkameror, och de små billiga digitalkamerorna. Här kanske någon säger att man inte ska kritisera kolleger offentligt. Men det gör jag . Jag ser inte dessa som mina kolleger. Vissa har ingen koll överhuvudtaget hur man beter sig på en olycksplats. Därför kan man lika bra få bort dom från platsen. Dom gör det bara svårare i mitt och andras arbete, och jag vill inte bli förknippade med dessa. Det är skillnad, och man måste förstå detta.
Men trots detta så blir man i speciellt polisens attityder förväxlade med dessa. Vi som jobbar med detta proffesionellt fixar att vara på en olycksplats. Med vissa undantag. Men det är ju lätt att dra alla över en kam, så slipper man argumentera.
Nu fungerade allt idag som jag tycker det ska göra med polisen på plats. Det var poliser i den gamla skolan, poliser med stort hjärta, och som vet för hur det ska fungera. Stor kredit till dessa. Men ändå en tanke som slår mig. Vill alla poliser bli förknippade med händelsen i Malmö, där man av misstag själv spelat in en polisman som kallar personer på Rosengården för lilla apadjävul? Tror inte det. Men man kanske inte inser sitt misstag med att generalisera, oss fotografer. En annan tanke som jag funderat över är varför man inte kan se skillnad på fotograf och journalist. Jag blir oftast kallad journalist fast jag bär flera kameror på mig. Det kan inte vara för att man inte ser, det måste bero på något annat. Skulle gärna vilja ha svar på detta. Polisen har ju fått en bok som heter POLISEN I PRESSEN när dom utbildades. Där måste man läst om skillnaden. Men det verkar inte varit något högprioriterat ämne, när man frågar om dom läst boken.

En tredje fråga som uppkom i dag var vid en anlagd brand på Fredriksdalsskolan i Helsingborg.
Jag var först på plats, eftersom jag bara befann mig ett par hundra meter från händelseplatsen.
En bil hade körts tätt intill skolbyggnaden och satts i brand. Förmodligen för att branden skulle ta sig i byggnaden. Så gjorde man i Göteborg förra veckan, då en hel skola brann ned. Enligt räddningsledaren så har det skett en del bränder i anslutning till skolan i år. Detta är en viktig signal till samhället, och man bör lyssna på den, tycker jag. Därför viktigt med bl.a dokumentation.



När jag står där och fotograferar, så kommer polis fram och ber mig att gå bort från platsen. Jag undrar varför. För det brukar aldrig vara några som helst problem vid denna typ av bränder.
Poliserna hävdade att man skulle spåra på platsen. Ok, tänkte jag. Då är det ju inte bra om man står just där dom ska spåra. Jag flyttar mig utanför området, och inväntar klartecken att få gå fram senare. Väntar, och passar på att intervjua räddningsledaren istället, pratar även med räddningspersonal, för att bilda mig en närmare uppfattning om läget. Under tiden springer räddningspersonal, ett otal ambulansmän, åtskilliga poliser, och även ett par allmänhet på platsen där jag stod. Senare även 2 personer som skulle bärga bilen.
Då måste jag ställa frågan. Var får polisen tag i dessa polishundar som kan känna skillnaden på en fotograf, som ska göra sitt jobb, och alla andra som gick där? Verkar ha ett speciellt utvecklat väderkorn. Räknade till mellan 10 och 20 personer som sprang på platsen. Intressant!

brandattentat mot Fredriksdalsskolan from Mediabasen on Vimeo.

Har tidigare skrivit om polisens nya tydliga mediastrategi.
Den fortsätter.

Jag vill också påpeka att åsikterna är mina egna, och ska inte förväxlas som en generell attityd från mitt skrå. Men det känns ändå viktigt att få ventilera dessa, då jag tycker mig gjort en del intressanta reflektioner.

Thomas